Endast en bråkdel av alla ungdomsbrott når polisens kännedom och därmed kriminalstatistiken. Rättspolitiska forskningsinstitutet har sedan år 1995 regelbundet utfört självdeklarationsundersökningar, genom vilka skolungdomar anonymt får svara på frågor om sin egen brottslighet samt om vissa förbjudna handlingar. Anonyma självdeklarationsundersökningar är en etablerad viktig metod, när det gäller att utreda ungdomsbrottslighetens verkliga nivå, dess utvecklingstrender och dess orsaker. Under våren 2004 utförde man en undersökning som för första gången innefattade ett representativt urval från både finskspråkiga och svenskspråkiga skolors niondeklasser. Resultaten utkom i augusti 2006.
Enligt ett kriminologiskt synsätt är det viktigt att ta reda på hurudana skillnader det finns mellan olika befolkningsgruppers brottslighet och vad dessa skillnader eventuellt kunde bero på. Speciellt viktigt är det att utreda om orsakerna till skillnaderna är sådana att man kan påverka dem genom t.ex. kriminalpolitiska åtgärder eller rättsuppfostran.
Många likheter i brottsligheten
En mängd undersökningar tyder på att finlandssvenskarna i många hänseenden skiljer sig ”positivt” från den finska majoritetsbefolkningen. Kända är bl.a. Finnäs studier om varför äktenskapsskillnad är mera sällsynt bland finlandssvenskar eller Saarelas om finlandssvenskarnas i vissa fall lägre arbetslöshet. Skillnaderna kan oftast inte förklaras enbart med regionala eller socioekonomiska skillnader.
Ett viktigt resultat för den undersökning som jämförde finskspråkiga och svenskspråkiga ungdomars brottslighet är att många handlingar förekommer jämförelsevis lika ofta i båda språkgrupperna. Klotter, skadegörelse i skolan, stöld i butik eller kiosk, deltagande i slagsmål är lika allmänt bland finskspråkiga och svenskspråkiga ungdomar. Missbruk av läkemedel och starka droger visar också på liknande prevalenser i båda språkgrupperna.
Svenskspråkiga gör sig oftare skyldiga till körningsbrott och stöld hemma
Tre brottstyper är allmännare bland de svenskspråkiga ungdomarna än de finska. Svenskspråkiga ungdomar stjäl jämförelsevis oftare hemifrån och uppvisar oftare delaktighet i körningsbrott (körning utan körkort och körning av motorfordon i berusat tillstånd).
De flesta av de undersökta förbjudna handlingarna är dock relativt sett allmännare bland finskspråkiga ungdomar än bland svenskspråkiga. En del av skillnaderna är ganska små, men de flesta går åt det ”hållet” att handlingen var allmännare bland finskspråkiga elever.
Att skolka från skolan, att rymma hemifrån, att stjäla från skolan och att köpa stulna varor är allmännare bland finskspråkiga än bland svenskspråkiga ungdomar. De största procentuella skillnaderna mellan språkgrupperna gäller misshandel, skadegörelse och bruk av marijuana eller hasch. Finskspråkiga ungdomar utför dessutom nämnda handlingarna relativt sett flera gånger (aktivare) än svenskspråkiga ungdomar. Slagsmålen bland de finskspråkiga ungdomarna resulterar oftare i allvarliga skador som kräver läkarvård.
Mera hopad brottslighet men också flera helt snälla bland finskspråkiga
En relativt större andel finskspråkiga elever gör sig aktivt skyldiga till många olika former av brott och man kan tala om en starkare kumulering av brottsligheten. Därtill finns bland finskspråkiga dock en jämförelsevis större grupp som inte utförde några brott alls. Det verkar som om det starkare finns två ”poler” bland de finskspråkiga ungdomarna. Den ena polen utför aktivt brott och den andra gör det inte alls. Bland de svenskspråkiga eleverna verkar brottsbeteendet verkade vara mera jämt ”fördelat”. En större del av eleverna hade utfört något eller några brott under föregående år men relativt färre uppvisar väldigt aktivt problembeteende.
Alkoholen spelar en starkare roll för de finskspråkigas våldsbrott
Svenskspråkiga ungdomar använde enligt undersökningen alkohol lite oftare än finskspråkiga. Dock hade alkoholbruk ett starkare samband med brottsutförande bland finskspråkiga ungdomar. Mest betydelse hade alkoholbruket för omfattande brottslighet och misshandel. Om man ”tar bort” den misshandel som bland finskspråkiga ungdomar utförs under alkoholpåverkan finns det just ingen skillnad mellan språkgruppernas misshandelsprevalenser. Man borde forska vidare kring vilken betydelse olika alkoholattityder hos språkgrupperna har för hurudant beteende som förknippas med alkoholbruk i språkgrupperna.
Orsaker till skillnaderna
Finskspråkiga och svenskspråkiga ungdomar är som grupper ”specialiserade” på brottstyper som är ganska olika. Orsaksanalys utfördes för fyra handlingar som centralt skiljer åt språkgrupperna, nämligen misshandel, utförande av åtminstone fem handlingar under föregående, körande berusad och utförande av minst en handling under året. Olika brottstyper förklaras av olika faktorer. Familjens ekonomiska situation var relativt oviktig när det gällde att förklara skillnaderna. En helhet av såkallat socialt kapital förklarar till en ringa del varför vissa handlingar var vanligare bland finskspråkiga elever. Variationer i skolornas läge antingen i stad, i tätort eller på landsbygden samt skolornas storlek har däremot betydelse för att det finns skillnader i språkgruppernas brottsbeteende. Alkoholbruk har också betydelse.
Att närmare analysera orsakerna till de viktigaste skillnaderna mellan språkgrupperna är en vikig uppgift för framtida forskning. Det vore också viktigt att fortsättningsvis inkludera svenskspråkiga skolor i de regelbundet uppkommande ungdomsbrottsundersökningarna och att fortsätta att följa efter hur skillnaden i brottsligheten mellan språkgrupperna utvecklas. Kommer de finskspråkiga och svenskspråkiga ungdomarna allt mera att likna varandra i frågan om brottslighet, eller finns det skillnader som består?
Skribenten är politices magister.
Undersökningen finns bl.a. att läsa på www.optula.om.fi/
Undersökningsprojektet har fått stöd av Finlands Akademi (projekt 207367)
