En förespråkare för humanitet

Den norska kriminologen Nils Christie har en lång och uppskattad karriär bakom sig. Under det senaste året har 84-åringen, som fortfarande aktivt föreläser i hela världen, fördjupat sig i orsakerna till och följderna av massmordet i Norge.

– Sättet på vilket hela samhället deltog i sorgen efter det skedda är något av det vackraste som jag upplevt i Norge, berättar Christie telefonledes från sitt hem i Oslo. Han har precis återvänt från Helsingfors och om några dagar reser han till Ryssland för att föreläsa.

Enligt Christie agerade det norska rättsväsendet väl i den svåra situationen som krävde enande.

– I början av rättsprocessen upplevdes en slags begravningsvecka och minnet av varje offer hedrades på ett värdigt sätt. Därefter koncentrerade man sig på dem som överlevt skräckdådet.

Under den tredje veckan var det Anders Behring Breiviks tur att tala. Han konstaterade att även han själv hade förlorat sin familj på grund av blodsdådet.

– Detta är ett bevis på största möjliga tanklöshet gentemot andra människors sorg och förlust, säger Christie.

Trots sin tanklöshet och avsaknaden av empatiförmåga är Breivik emellertid en del av samhället. Det som mest har stört Christie är att man försöker föra Breivik utanför det normala, långt från oss så kallade vanliga människor. När intervjun görs tvistar experterna om huruvida han är tillräknelig eller otillräknelig och åklagarsidan vill att han ska få tvångsvård.

– Breivik planerade sitt brott i flera års tid och handlade med eftertanke. Skulle vi nu vara tvungna att anse att han är galen?, fnyser Christie.

Han säger att det är en alltför lätt lösning på problemet att förklara Breivik sinnessjuk.

– Vi behöver inte tänka på att han är en av oss, och inte heller på hurdana vi egentligen är eller om det finns något i Norge som borde förändras.

Klasskillnader ökar problem

Även om Christie sätter värde på hur sorgearbetet efter massmordet gjordes i Norge tycker han inte att Finland har mycket att lära sig av Norge.

– Vi har uppfostrat en alltför tävlingslysten generation som strävar för mycket efter pengar.

Han understryker att han knappast alls känner till skolskjutningarna i Finland, men överväger deras eventuella samband med det finländska skolsystemet.

– Ni hör till toppen i PISA-under­sökningen, ni hör till de bästa! Men hör ni till de bästa med tanke på sociala frågor, med tanke på att ta hand om eleverna? Betonar man humanitet eller matematiska färdigheter i skolan? Det viktigaste är inte att mäta kunskap utan att växa som människa.

Enligt Christie är det inte bra att eftersträva välstånd och framgång i den skala som man idag gör i Norge.

– Vi borde istället fundera på hur vi kan skapa goda norska, balanserade och nöjda stadsbor.

Men Christie har inget entydigt svar på frågan hur detta skulle uppnås.

– Jag är bra på att fråga men betydligt sämre på att svara, skrattar han.

Kanske en lösning kunde vara gemenskap, som Christie pratar mycket om. Han kritiserar den moderna världen där det inte längre finns någon gemenskap och där man inte längre känner sina medmänniskor uttryckligen som människor.

– Vi bor i stora enheter, vi flyttar mycket. Vi har blivit främlingar, anonyma för varandra. Vi tvingas att isolera oss från andra.

Han efterlyser att vi ska ta hand om varandra och att barnen ska växa upp som en del av samhällets och grann­skapets sociala liv. Även social jämställdhet skulle medföra samhällsfrid.

– De växande klasskillnaderna ökar samhällsproblemen. Vi borde se andra som människor och inte som representanter för sin samhällsklass.

Christie anser att Norge redan är ett alltför rikt land och i stället för att tala om löneförhöjningar borde man tala om att sänka lönenivån. Han påminner om att fängelserna är fulla av människor som har haft för mycket av ”ingenting alls”.

– De är fattiga på alla sätt: utan hem, familj, arbete. Man borde hjälpa dem till samhället, bort från fattigdomen.

Vikten av förståelse

Christie kan anses vara en utvecklare och förespråkare av medling i brottmål.

– Det finns alternativ till den traditionella rättegångsförhandlingen och ofta skulle medling vara en fungerande lösning, konstaterar Christie.

Han anser ändå inte att medling är det enda rätta tillvägagångssättet.

– Då domar ges är det viktigt att rätten agerar som den gör. Men rätten som ger domen kan dock ta intryck av medlingen. Breiviks rättegång är ett bra exempel på detta.

Kriminologen med lång erfarenhet understryker vikten av förståelse och diskussion.

– I stället för att fråga ”Varför gjorde du det?", frågar man: ”Berätta vad som egentligen hände.” När man frågar parterna om deras synpunkter får man ofta fram det väsentliga. Det skapar en möjlighet till att nå gemensam förståelse.

Även om Christie har pensionerats från sin professur i kriminologi verkar han fortfarande aktivt inom den akademiska världen och har fortfarande studerande vid universitetet.

I dag är Christie särskilt fängslad av skrivandets problem.

– Jag uppmuntrar de studerande att undvika alltför stora och fina ord. Jag uppmanar dem att skriva så att även favoritmostern förstår vad det är fråga om. Berätta en historia och låta andra läsa den, säger jag. Och berätta den så att de förstår.