Det här visar en färsk undersökning, eller egentligen två, den ena bland universitetets alumner och den andra bland juriststuderande på slutrakan.
En slutledning är klar utgående från studierna: För finländska jurister är finska det dominerande språket i det dagliga arbetet. Engelska är det överlägset viktigaste andra språket. Övriga språk, däribland svenska, ses närmast som komplement.
Den enkla förklaringen är att andra språk än finska och engelska behövs mera sällan i jobbet och att ärenden på dessa övriga språk vanligen sköts av en dedicerad person. Men behovet av språkkunskaper kan öka under arbetskarriären, visar alumnundersökningen.
Språk även kultur
Juristalumnundersökningen ingår i en större undersökning vid Helsingfors universitets språkcentrum. Temat är hur alumner från universitetets olika utbildningslinjer ser på vilken språkkompetens de i praktiken behöver i sina arbetsuppgifter och hur universitetets språkundervisning har stött behovet.
Samtidigt gjorde Tuula Lehtonen, universitetslektor i engelska, en omfattande undersökning med drygt 150 juriststuderande i praktik-skedet. Nu har Lehtonen jämfört och sammanställt resultaten från de båda undersökningarna.
Hon berättar att alumnerna var erfarna jurister i olika typer av befattningar i större företag och organisationer. Därför gav de enligt Lehtonen en bra bild av språkkraven i juristyrket trots att samplet inte var stort.
– En poäng är att alumnerna utgående från sin praktiska erfarenhet ser språkkunskapernas betydelse i det dagliga arbetet i ett bredare perspektiv. De påpekade bland annat betydelsen av kulturell förståelse, inte enbart språkkunskap, säger Lehtonen.
Språkbehovet kommer senare
Enligt Tuula Lehtonen visar undersökningen att universitetets språkundervisning har klara utmaningar inför framtiden.
– För de utexaminerade gäller det att kunna språk i dagens internationella värld. Men exakt vilka språk som efterlyses, och är det skriftlig eller muntlig kompetens som upplevs som det viktiga, varierade kraftigt i svaren. Mycket beror på hemspråket och vad man studerat i gymnasiet eller annars av eget intresse, säger Lehtonen.
Hon berättar att studenternas rapporter visar att de under sina praktikperioder främst jobbade skriftligt. Vid sidan av finska behövde de huvudsakligen endast engelska.
– Alumnerna var däremot på senior-nivå och hade därför mångsidigare arbetsuppgifter. I deras arbete ingick också en hel del verbal kommunikation. Det är en aspekt på språkkunskap som studenterna helt enkelt inte har upplevt. Jurister på juniornivå bereder huvudsakligen ärenden och deltar sällan i möten där de ska uttrycka sig verbalt, säger Lehtonen.
Verktyg för undervisningen
En målsättning med undersökningarna var att ge universitetet tips hur språkundervisningen bättre kan anpassas enligt morgondagens arbetslivskrav.
– Vi utgår från att utbildningen, inklusive den språkliga utbildningen, fortsätter i arbetslivet. Då är frågan vilka grundläggande språkkunskaper nyutexaminerade jurister ska ha som de sedan kan bygga vidare på, funderar Lehtonen.
Utgående från alumnernas svar har språkutbildningen gått framåt på universitetet.
– De erfarna juristerna hade inte enbart goda erfarenheter av den första tiden då språkcentrumet hade grundats. Men de upplevde också att språk-utbildningen förbättrades under deras studietid. Behov av öppnare uppgift-er i stället för katederundervisning var något av en röd tråd i svaren.
Outnyttjade språkkunskaper
Enligt studenternas svar har internationaliseringen inte lett till att man söker en bredare språkkompetens. Tvärtom har engelskans betydelse förstärkts ytterligare på bekostnad av andra språk.
– För jurister kan det finnas speciella arbetsuppgifter där kunskap i andra språk är en merit. Men allmänt taget ser dagens juriststudenter inte riktigt betydelsen av breda språkkunskaper då det gäller själva yrket. Goda kunskaper i engelska ansågs däremot vara viktiga, säger Lehtonen.
Ändå ingår det i många platsannonser språkkrav. Men krassa fakta är att kraven ofta inte bottnar i ett verkligt behov.
– Då kan man diskutera hur korrekt det är att en rekryteringsannons nämner språk som den valda i praktiken sedan aldrig får använda. Det ökar knappast arbetsmotivationen, avrundar Tuula Lehtonen.
**
Text och foto: Bo Ingves
