Juristen Ingrid Krogius kämpar mot diskriminering i arbetslivet: Annorlundaskap stötesten på arbetsmarknaden

Ingrid Krogius har alltid varit lite annorlunda. En utlänning var hon än befunnit sig. Det är kanske därför lika rättigheter och antidiskriminering utvecklats till en röd tråd i hennes liv. Som jurist vid Diskrimineringsombudsmannen arbetar hon i dag för lika rättigheter för alla i arbetslivet.

– Vi är mer lika än vi tror.

Ingrid Krogius proklamerar denna sanning med styrka och självsäkerhet. Hon vill flytta fokus från våra yttre attribut, mot våra inre likheter. För hon vet vad utanförskap vill säga – som halvsvensk och halvfinsk, uppvuxen i flera olika länder.

– Jag pratade alltid annorlunda och jag hade inte samma referensramar.

Som barn var hon omgiven av människor från hela världen och övertygelsen om allas lika värde etablerade sig inom henne redan då. Ickediskriminering är hennes ledord än i dag, som erfaren jurist inom mänskliga rättigheter. Startskottet för karriären gick på Röda korsets flyktingenhet i Stockholm under 1990-talet.

Unik inblick i krigets fasor

Som utredare för asylärenden stod Krogius öga mot öga med bland annat krigen på Balkan. Flyktingar strömmade över Sveriges gränser. Det är med en viss indignation hon minns den ständiga armbrytningen hon utkämpade med Migrationsverket. Tröskeln för humanitära skäl i asylprocessen höjdes och ibland ville verket sända även barn med funktionsnedsättningar tillbaka till forna Jugoslavien, där de hade blivit institutionaliserade.

– Det skulle ha inneburit slutet för de barnen, de hade tynat bort utan någon stimulans! utbrister Krogius och avslöjar ett gediget engagemang.

I samband med Gulfkriget 1991 inträffade det starkaste ögonblicket i hennes karriär hittills. En iranier hade suttit tio år som krigsfånge i Irak. Han hade inte sett himlen på tre år.

– Det är någonting jag aldrig glömmer, när jag i samarbete med Internationella Röda korskommittén lyckades få Migrationsverket att acceptera honom på flyktingkvoten.

Ojämlik arbetsmarknad

I början av 2000-talet fick Ingrid Krogius ett närmare perspektiv på mänskliga rättigheter och diskrimineringsfrågor. Som utredare för Handikappombudsmannen i Sverige stod hon inför en nedslående upptäckt:

– Man tror man kommit långt i utvecklingen i Sverige och att välfärdssamhället är en garant för ickediskriminering. Men utanförskap och ojämlikheter existerar i hög grad även här, säger Ingrid.

I dag har Ingrid hand om arbetslivsfrågor för svenska Diskrimineringsombudsmannen, som bildades 2009 när Jämställdhetsombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Handikappombudsmannen och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning slogs ihop. Dessutom tillkom två nya diskrimineringsgrunder: ålder och könsöverskridande identitet. Den segregerade arbetsmarknaden är ett utbrett problem och personer med en annan etnisk tillhörighet utestängs ofta från arbetslivet eller har sämre villkor.

– Ibland får man en känsla av att ett utländskt namn gör att en arbetssökande direkt blir bortsorterad. De flesta vill anställa folk som ser ut och talar som de själva, säger Krogius.

I Norden finns även ett högmod och vi har svårt att acceptera utbildningar från andra länder.

– En läkare från Marocko kan ju helt enkelt inte vara lika bra som en finsk läkare. Nu raljerar jag, men fördomarna är utbredda, poängterar Krogius.

Även kvinnor och personer med funktionshinder utsätts för diskriminering, vanligen i form av lägre löner.

Ord mot ord

Ofta står ord mot ord i diskrimineringsärenden. Det innebär en jakt på vittnen och bevisning.

Etnisk diskriminering är mycket subtilt och svårbevisat.

– Det är lätt att bevisa att en gravid kvinna eller en person med funktionshinder blivit diskriminerad. Men det är betydligt svårare att bevisa diskriminering på grund av etnicitet. DO har de facto bara vunnit ett fall någonsin i Arbetsdomstolen, säger Ingrid Krogius.

I bästa fall får den diskriminerade istället upprättelse utanför domstol, genom förlikning. Men domstolspraxis behövs för att föra utvecklingen framåt. Diskrimineringsskyddet har vuxit fram under många år i Sverige och det arbete DO gör är avgörande för att styra samhället mot ett rättvisare håll.

– Vår viktigaste uppgift är att driva ärenden som pekar på brister i systemet och illustrera problem. Det är så vi kan åstadkomma en samhällsförändring, säger Krogius.

Men det är svårt att komma åt fördomar som florerar i samhället, om ”vi och de andra”. Segregationen på bostadsmarknaden gör inte saken bättre, med åtskilliga bostadsområden där det bor enbart svenskar och andra som uteslutande befolkas av utlänningar.

– Det är två öar som aldrig möts.

Så föds fördomar – och klassklyftor fördjupas.