Det primära målet för den juridiska ämnesföreningen Justus ry/rf:s höstresa var Bryssel – Europas huvudstad. Därifrån skulle vi ta oss vidare till Haag och Strasbourg. För planeringen ansvarade Sebastian Wiik, föreningens utrikesansvarig. Med sig hade han ett glatt resesällskap om 30 personer. Naturligtvis var det en utmaning att resa med en så pass stor grupp ivriga studerande. Samtidigt var det också en förmån att kunna arrangera en gemensam resa där nästan hälften av alla studerande vid Juridiska utbildningen i Vasa rymdes med.
Vi anlände i Bryssel söndag kväll 13.9, och många hann redan under den första kvällen bekanta sig med lokala restauranger och pubar för att inmundiga moules frites eller någon av Belgiens många hundra ölsorter. Även om det fanns tid att bekanta sig med det belgiska köket och kulturen, var det huvudsakliga syftet med resan ändå de inbokade studiebesöken.
Som på film
Den första dagen i Bryssel besökte vi Europeiska kommissionen, där vi fick träffa Eeva Kalli, assistent åt kommissionär Olli Rehn. Kalli berättade om sina arbetsuppgifter inom kabinettet, samt processen för beslutsfattande inom kommissionen och dess olika ansvarsområden. Bilden hon gav av sitt arbete var motiverande, men hon visade också att det kräver ett engagemang från kl. 9 på morgonen till 19 på kvällen.
I Haag väntade två besök: Europol och Jugoslavientribunalen. Vid den Europeiska unionens brottsbekämpande samarbetsorganisation berättade en av juristerna om informationsutbytet mellan nationella polisenheter samt om de databaser Europol upprätthåller för att kunna sammanlänka information, personer, föremål och händelser med syfte att underlätta utredandet av gränsöverskridande brottslighet. Även om systemet verkade mycket logiskt och enkelt, är det säkert ändå svårare än så att bekämpa internationell brottslighet i praktiken.
Om vi vid Europol fick en inblick i organiserad brottslighet och dess bekämpning, ställde besöket vid krigsförbrytartribunalen oss bokstavligen inför den dömande makten för några av de grövsta brotten mot mänskligheten och krigets lagar. Efter en spännande introduktion till arbetet vid domstolen av två unga åklagare, fick vi bevittna en krigsförbrytelserättegång. Att först få höra om arbetet med insamlingen av bevismaterial och vittnesutsagorna, för att sedan få uppleva rättegången kändes nästan som på film. Känslan förstärktes av den kåpa och krage som bars av samtliga jurister i rättssalen, simultantolkningen samt det stora antalet försvarsadvokater. Ett folkmord på över 3 000 personer i Srebrenicaområdet 1995 skulle få sin upplösning i.o.m. fallet Popovic och sju krigsförbrytare få sitt straff, just den dagen 15.9 – rättegångens sista dag – när vår grupp besökte domstolen. Det var en viktig dag när år av arbete skulle ge resultat och rättvisa skipas.
Offer av elavbrott
Den sista hållplatsen för vår resa var Strasbourg och Europaparlamentet. Även om parlamentet oftast håller till i Bryssel är dess officiella hemort Strasbourg, där också alla de viktiga besluten tas. Efter en del väntande fick vi träffa parlametariker Anneli Jäätteenmäki, som på ett avslappnat och personligt sätt berättade om sitt arbete som parlamentariker och pendlandet mellan Bryssel, Strasbourg och Helsingfors. Med oss fick vi även ett gott råd, om att ta vara på studietiden och njuta av den.
Efter detta möte hann vi ännu träffa en av de finska tjänstemännen på parlamentet, Elina Kaartinen, jurist till utbildningen. Kaartinen berättade i allmänt om parlamentet och dess uppgifter, samt om sitt eget arbete som informatör. Tyvärr fick vi avsluta vårt besök i parlamentet lite abrupt för att hinna tillbaka med bussen till tågstationen. Det som var tänkt att bli en avslutande programpunkt med besök i den stora sessionssalen, blev mer en snabbtitt, vartefter vi fick skynda oss ut över atriumgården.
Personligen är jag av åsikten “ingen resa utan lite drama”. Samtidigt skulle det nog ha räckt bra med incidenten i Europaparlamentet. Det stora spänningsmomentet under resan inträffade dock på tisdagskvällen, när vi efter en lyckad dag satt på tåget från Haag tillbaka till Bryssel. Plötsligt var alla förbindelser längs tågbanan brutna p.g.a. ett elfel. Tack vare en hjälpsam belgare, tålamod och belgisk choklad lyckades vi dock ta oss tillbaka till Bryssel, med ankomst fyra timmar senare än beräknat. Dessförinnan hade vi dock hunnit byta från tåg till buss till tåg, samt bekantat oss med några små lokala holländska stationer.
Lyckligtvis slutade äventyret väl och vi anlände även tryggt och säkert till Helsingfors på torsdagskvällen. Innan avfärden till Vasa på fredagen, hann vi ännu med ett besök på advokatbyrå Hannes Snellman, där det bjöds på god mat och en intressant presentation om affärsjuridiken i Ryssland.
Internationellt samarbete
När jag tänker tillbaka på vår resa och alla studiebesök, är den internationella prägeln och det gränsöverskridande samarbetet något som förenar alla upplevelser. Var vi än befann oss fanns alltid flera olika språk och nationaliteter representerade. Extra roligt var det också att träffa unga jurister inom spännande verksamhetsområden, och se att det finns mycket varierande arbetsuppgifter med internationell anknytning till juridik.
Att få uppleva platser där viktiga beslut tas i praktiken, har säkerligen varit både givande och motiverande för många av resans deltagare.