Hallituksen kehysriihen päätöksistä julkisuudessa esille nousivat lähinnä osinkoverotuksen uudistus kiemuroineen ja yhteisöveron leikkaus. Valtion budjetin näkökulmasta rahoitustasoltaan pienen oikeusministeriön kohtelu hädin tuskin ylitti uutiskynnyksen. Tämä on harmillista, sillä oikeusministeriön vähäisillä varoilla rahoitetaan moni oikeusvaltion ydinpalvelu.
Mitä olisi pitänyt sitten uutisoida? Ainakin se, että kehysriihen päätökset eivät tuoneet parannusta oikeusministeriön ja erityisesti oikeuslaitoksen kriittiseen rahoitusvajeeseen. Itse asiassa taas leikattiin – nyt tietohallinnon rahoista. Tiukoissa rahanjakopäätöksissä oikeusministeriö on jäänyt liian helposti seuraamaan sivusta kun se on jätetty jonon viimeiseksi. Tuttu kuvio toistui taas.
Kummalliselta tuntuu myös se, ettei harmaan talouden torjuntatalkoisiin kutsuttu taaskaan oikeus- tai syyttäjälaitosta. Miljoona euroa vaikeisiin talousrikoksiin erikoistuneiden syyttäjien palkkaamiseen tuo useamman miljoonan valtion kassaan takaisin saatuna rikoshyötynä – ja samalla parantaa rehellisten yritysten toimintaedellytyksiä. Nyt lisärahoitusta harmaan talouden torjuntaan suunnataan veroviranomaisille ja aluehallintovirastoille, mikä sinänsä on hyvä alku.
Katse kääntyykin väistämättä kohti tulevaa. Tämän hallituksen avaukset on tehty. Seuraavaan hallitusohjelmaan on saatava vielä nykyistäkin painavammat kirjaukset, joilla kohennetaan oikeusturvaa ja kehitetään oikeusvaltiota. Tämä ei tietenkään tapahdu ilman riittäviä voimavaroja, mutta voimakas kirjaus hallitusohjelmassa helpottaa myös määrärahavääntöjä.
Lisäksi tarvitaan oikeusministeri, joka taistelee oman ministeriönsä toimintaedellytysten puolesta raivokkaasti. En väitä, etteikö Anna-Maja Henriksson olisi toiminut näin, sillä hallituksen sisäisestä toiminnasta ei ulkopuolella ole tarkkaa tietoa. Seuraavalta oikeusministeriltä odotetaan joka tapauksessa taistelun – teon – lisäksi näyttöjä, eli määrärahalisäyksiä.
Lakimiesliitto tuntee jäsenensä. Te olette viimeisenä nousemassa esivaltaa vastaan, vaikka sen asettamat vaatimukset olisivat täysin kohtuuttomia. Jäsentemme päivittäisen sitkeän uurastuksen ansiota on kuitenkin se, että oikeusjärjestelmäämme edelleen luotetaan, vaikka rahat on viety.
On vain pakko kysyä, kuinka kauan tätä näytelmää jaksavat katsoa kansalaiset tai yritykset? Oikeuden pitkäkestoinen jonottaminen heikentää prosessin hampaisiin joutuneiden elämänlaatua, saattaa rehellisiä yrityksiä vaikeuksiin ja vähentää luottamusta esivaltaan.
Johonkin on vedettävä raja, ja sen rajan vetämisen aika on nyt. Korjausliikettä joudutaan odottamaan ehkä hetki, mutta sitten sen on tultava. Muuta vaihtoehtoa ei ole.
JORMA TILANDER
Lakimiesliiton toiminnanjohtaja
jorma.tilander@lakimiesliitto.fi
Blicken riktas mot framtiden
Av besluten från regeringens rammangling fick främst den krångliga reformen av dividendbeskattningen och nedskärningen av samfundsskatten publicitet. Behandlingen av det ur statsbudgetsperspektiv till finansieringsnivån lilla justitieministeriet kom med nöd och näppe över nyhetströskeln. Detta är förtretligt eftersom justitieministeriets ringa medel används för att finansiera många av de tjänster som utgör kärnan av en rättsstat.
Vad borde nyheterna då ha förmedlat? Åtminstone att rammanglingsbesluten inte medförde en förbättring av justitieministeriets och speciellt rättsväsendets kritiska finansieringsunderskott. I själva verket genomfördes åter nedskärningar – den här gången av informationsförvaltningens medel. I de strikta penningbesluten har justitieministeriet alltför ofta i åskådarroll följt med hur man hamnat längst bak i kön. Samma mönster upprepades igen.
Märkligt känns även att varken justitie- eller åklagarväsendet bjöds in på talkot för bekämpning av den grå ekonomin. En miljon euro för att anställa åklagare specialiserade på svåra ekonomiska brott bringar flera miljoner euro i statskassan i form av återbetald brottsvinning – samtidigt som ärliga företag får bättre verksamhetsbetingelser. Nu riktas extra finansiering för bekämpning av den grå ekonomin till skattemyndigheter och regionförvaltningsverk, vilket i och för sig är en bra start.
Det går inte att undvika att rikta blicken mot framtiden. Denna regering har gjort sina öppningar. I nästa regeringsprogram måste vi få in ännu tyngre noteringar som förbättrar rättsskyddet och utvecklar rättsstaten. Det kommer givetvis inte att ske utan tillräckliga resurser, men en tungt vägande notering i regeringsprogrammet underlättar även kampen om anslag.
Dessutom behöver vi en justitieminister som intensivt kämpar för verksamhetsbetingelserna för sitt ministerium. Jag påstår inte att Anna-Maja Henriksson inte har gjort det, då utomstående inte har exakt insikt i regeringens interna verksamhet. Av nästa justitieminister förväntar vi oss i alla fall förutom kämparglöd, med andra ord handlingar, även bevis, alltså anslagsökningar.
Juristförbundet känner sina medlemmar. Ni är de sista att resa sig mot överheten även om den skulle ställa fullkomligt orimliga krav. Ändå har vi våra medlemmars dagliga, outtröttliga arbete att tacka för att det fortfarande finns förtroende, om än inte pengar, för vårt rättssystem.
Men man måste ändå fråga sig hur länge merborgarna eller företagen har tålamod med detta skådespel? Lång väntan på rättvisa försämrar livskvaliteten för de människor som hamnar i systemets malande kvarn, försätter ärliga företag i svårigheter och minskar förtroendet för överheten.
Någonstans måste gränsen dras och stunden är inne för att göra det nu. Vi kanske får vänta ett tag innan vi är på rätt spår igen, men en kursändring måste göras. Något annat alternativ finns inte.
JORMA TILANDER
Juristförbundets verksamhetsledare
jorma.tilander@lakimiesliitto.fi
