Lagtext och lingvistik

Freja Häggblom sökte tjänsten vid HFD på basis av en platsannons och har nu arbetat och trivts på sin nuvarande arbetsplats i fyra och ett halvt år. Vid sidan om uppgifterna som föredragande översätter hon också beslutsmotiveringar, pressmeddelanden, artiklar och beslutsrefererat från finska till svenska. Häggblom språkgranskar också svenska texter och översätter från svenska till finska. Detta är tillvägagångssättet till exempel om ett beslut ges på svenska och en ändringssökande har rätt att få en översättning av beslutet till finska.

– Till mina uppgifter hör också att främja användningen av svenska i HFD, fyller hon i. Häggblom har den språkligt rika uppväxtmiljön i Pyttis att tacka för sina språkkunskaper. Trots att finskan var hennes första språk, blev svenskan ändå hennes modersmål. Att växa upp i en miljö med två språk har också berikat översättningsarbetet.

– Den största utmaningen är att bevara sakinnehållet i källtexten. När jag översätter beslutsrefererat, mäste jag göra mig förtrogen med hela fallet. På detta sätt undviker jag att betona fel saker.

Häggblom blev förtrogen med statsförvaltningen redan på sin första arbetsplats. Efter utexamineringen fick hon anställning som översättare vid riksdagen. Behörighetkrav var juristexamen.

– Riksdagens svenska byrå var en riktig högskola i översättning, där jag lärde mig att översätta förvaltningstexter. För att kunna översätta vissa begrepp var det absolut nödvändigt att känna till den tidigare översättningen. På den tiden krävde informationssökning också större an­strängningar än idag, när internet finns.

Från bankvärlden till företagare

I mitten av åttiotalet flyttade Häggblom till Österbotten, där hon till en början arbetade som bankjurist. År 1992 öppnade hon en egen byrå i Karleby med juridiska översättningar som specialområde. Under den perioden stärktes ytterligare relationen till statsförvaltningen och dess behov av översättningar. Häggblom utförde också arvs- och fastighetsrättsliga uppdrag. Nu ligger verksamheten nere.

– Det skulle vara svårt att sköta byrån från Helsingfors. Som föredragande vid HFD har jag också domaransvar. Det går inte ihop med min tjänsteställningen att bedriva privat juristverksamhet, även i det fall att ja bara skulle sköta ansöknings­ärenden.

Att Häggblom blev jurist anser hon delvis bero på en slump.

– Precis som många andra jurister tycker jag om att skriva. Jag tror att största delen av oss har varit intresserade av uppsatsskrivning under skoltiden, funderar hon. Vid sidan av sitt arbete har Häggblom också haft tid för många förtroendeuppdrag. Som före detta ledamot i kommunfullmäktige i Karleby har hon förståelse för den rådande ekonomiska beförlägenheten i kommunerna.

– I kommunerna är det ekonomiska svängrummet begränsat, men kraven höga. Största delen av pengarna går till utbildnings- och vårdtjänster. För mig var kommunalpolitiken en intressant erfarenhet. Där lärde jag mig att förstå vikten av långsiktigt arbete.

Ett annat betydelsefullt förtroendeupp­drag, som Häggblom fortfarande har kvar, är medlemskap i kyrkostyrelsens plenum som är det beredande och verk­ställande organet i den evangelisk-lutherska kyrkans centralförvaltning. Kyrkostyrelsen sammanträder en gång i månaden och kräver därmed mindre tid och resurser än den intensiva kommunalpolitiken.

– Jag blev ombedd att bli lekmannamedlem i kyrkostyrelsen samma år som jag meddelade att jag lämnar min post i kommunfullmäktige. Som företagare hade jag helt enkelt inte tid att engagera mig i kommunalpolitiken, motiverar Häggblom.

Vid sidan om allt annat har Häggblom blivit känd som förespråkare för de handikappades rättigheter. Som mor till ett CP-skadat, numera vuxet barn har hon länge efterlyst en handikappombudsmannabefattning i Finland.

– Ombudsmannen skulle arbeta för de handikappades rättigheter och se till att de handikappade behandlas likvärdigt i hela ladet. Inom vårdsektorn behövs även mera specialutbildad personal.

Som fritidsintressen uppger Häggblom bland annat sommarstugan, brödbak och läsning. Hon läser böcker på båda inhemska språken.

– I synnerhet dikter läser jag gärna på finska och dialektförfattare är intressanta.