Leila Andersin förverkligade sin ungdomsdröm om att bli jurist

Leila Andersin tar emot i sitt tjänsterum i Raseborgs stadshus med utsikt över de gamla magasinen i Ekenäs hamn. Hon trivs med det mångsidiga arbetet som stads­jurist där hon får ta ställning till allt från bygglovs- och miljöfrågor till utkomst- eller handikappstödsärenden under en och samma dag.

Vägen fram till juristyrket var dock lite krokig. Efter gymnasiet inledde Andersin sina studier vid statsvetenskapliga fakulteten vid Åbo Akademi. Tanken var att bara göra det under ett mellanår men studierna i socialpolitik visade sig vara så intressanta att de ledde ända fram till en politices magister-examen.

– Redan när jag skulle skriva min pro gradu -avhandling tvivlade jag emellertid på om det var rätt val. Som politices magister får man ju inte direkt något visst yrke och åtminstone på 1990-talet erbjöds man mest korta vikariat. Så jag bestämde mig för att en dag förverkliga juristdrömmen. Men då hade jag redan ett barn och ville gärna ha fler, samtidigt som vi höll på att bygga hus, så det projektet fick vänta.

Även sonen började studera juridik

Leila Andersin hade sedan flera olika vikariat inom socialförvaltningen som bl.a. socialarbetare och socialdirektör. Hon arbetade också i flera år som lärare på ­arbetslivsförberedande kurser för invandrare och flyktingar i Karis.

– Så en dag kändes det som att det verkligen var hög tid att ta tag i juristdrömmen. Men det var förstås ett stort beslut att börja läsa till inträdesprov igen som 37-åring. Jag undrade om jag var för gammal. Men tvivlen försvann när jag fick kontakt med en kvinna som börjat studera juridik när hon var ännu äldre och som sedan varit framgångsrik i yrkeslivet. Den uppmuntran jag fick av henne betydde mycket för mig.

Andersin stortrivdes med studierna i Åbo där hon först läste in en rättsnotarieexamen vid Åbo Akademi och sedan fortsatte till juris magister vid Åbo universitet. Hon fortsatte parallellt med studierna att arbeta som lärare vid Karis kurscenter och undervisade även i civilrätt på polisskolan i Tammerfors.

– Det krävdes mycket disciplin och noggrann planering; kalendern var i flitig användning. Men studierna var så givande att det kändes som ett privilegium att få studera igen. Tröttheten kom över mig först när studierna var avslutade, då kände jag mig ganska sliten.

Barnen klagade i något skede över att Andersin var borta så mycket eller bara satt och läste när hon var hemma. Men hennes studieiver smittade av sig.

– En dag när jag satt och pluggade inför en straffrättstentamen tyckte jag det var så intressant att jag riktigt var tvungen att säga det högt. Min äldste son Jonathan undrade då om jag verkligen menade det på allvar. Tanken på att börja studera juridik föddes även hos honom och idag arbetar han på advokatbyrån Hannes Snellman i Helsingfors.

Känslan av att äntligen vara på rätt plats

Leila Andersin ser inga nackdelar med att börja studera juridik som lite äldre om man bara får den praktiska biten med ekonomi eller barnpassning att fungera.

– Visst kanske det kan vara lite svårare att plugga in rena fakta utantill men livserfarenheten hjälper en att förstå juridiken på ett djupare plan. Man har ju ofta till exempel bildat familj, tagit lån och byggt hus vilket gör att man vet hur det går till i praktiken.

Hennes tidigare erfarenheter från social­förvaltningen kom väl till pass när hon tog sin examen 42 år gammal och det var dags att ge sig ut på arbetsmarknaden. Hon arbetade drygt två år på justitieombudsmannens kansli med socialvårds- och socialförsäkringsmål. Därefter auskulterade hon ett år vid Raseborgs tingsrätt eftersom ambitionen under studietiden varit att bli domare.

– Den drömmen hade jag säkert kunnat förverkliga om jag varit lite yngre och inte haft tre barn att försörja och ett stort bostadslån. Nu kändes det som alltför osäkert att ge sig in på en bana där arbetet de första åren ofta utgörs av korta vikariat.­ Annars har åldern inte varit någon nackdel för mig hittills utan jag har bara haft stor nytta av mina tidigare erfarenheter.

Efter tingsrätten arbetade Andersin som jurist vid centralförvaltningen på Folkpensionsanstalten i Helsingfors några år innan hon tröttnade på pendlandet och började arbeta som stadssekreterare och jurist i Karis stad. Vid kommunsammanslagningen mellan Ekenäs, Karis och Pojo år 2009 fick hon chansen att bli stadsjurist i Raseborg.

– Redan i mitt första juristjobb kände jag mig direkt hemma. Den känslan hade jag aldrig i mina tidigare jobb trots att jag inte direkt vantrivdes med dem heller. Jag har aldrig ångrat beslutet att börja studera juridik, varken under studietiden eller efteråt, säger Andersin med eftertryck.