Mikael Söderlund är alltid stand-by!

När Mikael Söderlund såg dagens ljus i februari 1963 hade han, eller rättare sagt föräldrarna, det väl förspänt.

– Praktiskt nog var det bara 300 meter från ­Eira sjukhus till Smedsgatan.

Än idag bor han på denna adress, dock numera tre meter från barndomshemmet.

– Det är lugnt och fint och med litet havsutsikt från åttonde våningen.

Den söderlundska släkten rymmer ekonomer och egenföretagare, men på 1970–80-talet ingen jurist.

– Jag bestämde mig redan i tidiga tonåren. De visade L A Law på tv och jag gillade att läsa, samtidigt som jag nog redan då hade en ganska stark rättskänsla.

Mikael Söderlund kom in på Helsingfors universitets juristutbildning medelst en svensk kvot. Men 95 procent av studierna var på finska.

– Jag har alltid haft många finsktalande kompisar, så språket var inga problem.

Efter examen, 1990, kom han till Pargas tingsrätt.

– Först auskulterade jag och sedan satt jag som tingsdomare. Så fick jag jobb på en advokatbyrå.

– När häradshövdingen skulle på semester vikarierade jag sedan på helgerna som häradshövding och tingsdomare.

– För en ung jurist kunde ju inget vara bättre än att få lön från två platser…!

Blev lobbyist

Ett tag såg det ut som att rättsväsendet skulle sluka unge vicehäradshövdingen Söderlund. Men så blev han 1993 headhuntad till Företagarnas Förbund.

– En skillnad mot rättsväsendet var att här kunde man påverka pågående lagstiftningsarbete. Jag märkte snabbt att det passade mig utmärkt att arbeta med lobbying.

Från 1996 och ett drygt år framåt jobbade han med rättshjälp i Ekenäs kommun.

– Det är som att vara advokat, men man väljer inte klienterna och de har en låg inkomstnivå.

– Jag såg hemskt mycket av samhällets avigsidor. Det var givande, sorligt och spännande på samma gång.

Efter fem år på Finlands Fastighetsmäklarförbund och så ett par på franchiseföretaget Prime Real Estate Franchising Oy/ERA Finland, fick Mikael Söderlund sitt nuvarande jobb.

Han hade fått tips om att Suomen Sairaankuljetusliitto ry (Finlands Sjuktransportföretagares Förbund rf) behövde en verksamhetsledare.

– De ringde på mobilen sommaren 2005 och frågade om jag kunde komma på intervju. "Gärna", svarade jag som var i vårt semesterhus i Spanien, "men det är 3 600 kilometers avstånd…".

I augusti blev intervjun av, och döm om vicehäradshövding Söderlunds förvåning när föreningens hela styrelse om 12 personer mött upp för att "grilla" honom.

– Men det gick ju bra. "Olit paalupaikaalla ja pysyit siellä", förklarade man vid ett senare tillfälle för mig.

Suomen Sairaankuljetusliitto ry, förkortat SSK ry, har runt 125 medlemsföretag. Man är intressebevakningsorganisation för de privata sjuktransportföretagarna, vilka idag står för ungefär hälften av landets transporter.

Omväxlande arbete

För Mikael Söderlund är ingen dag den andra lik.

– Jag reser mycket i landet, och min mobil är på dygnet runt, så att medlemmarna kan nå mig exempelvis för juridiska råd.

– Ofta sitter jag i möten, jag är part i kollektivavtalsförhandlingar och skriver utlåtanden i olika ärenden. Du ser ju pappershögen på mitt bord…(skratt)!

Vad som framför allt krävt arbetstid är den förändrade hälso- och sjukvårdslag som trädde i kraft i maj i år. Enligt den övergår organiseringsansvaret för sjuktransporterna senast år 2013 från kommunerna till landets 22 sjukvårdsdistrikt.

– En liten kommun har knappast möjlighet att själv producera sjuktransporterna, utan väljer antingen att lägga dem på brandväsendet eller privata aktörer.

– Den nya lagen ger distrikten tre möjligheter; Att själva ordna transporterna, att lägga dem på brandväsendet eller privata sektorn, förklarar Mikael Söderlund.

Vad är då problemet..?

– Jo, kommer svaret, sjukvårdsdistrikten behöver inte konkurrensutsätta. De kan, som i norra Savolax, besluta att på sikt köra allt i egen regi.

– SSK har låtit ta fram en fristående undersökning som visar, att det blir 30 procent dyrare att organisera offentligt än att anlita privata aktörer.

– Glädjande nog har vi nu i exempelvis södra Österbotten kommuner som gett tjänstemännen bakläxa på beslutet att lämna över till distriktet. Det är ju kommunerna som betalar och då vill de att det ska konkurrensutsättas.

Globetrotter

Någon stämpelklocka har inte Mikael Söderlund.

– Jag är alltid stand by.

Motvikten till arbetet heter familj och fritid.

– Vi reser mycket. Mina europeiska favoritstäder är London och Madrid.

Han är en utmärkt kock, åtminstone enligt de tre barnen.

– Jo…de hävdar att "pappas bolognese är den bästa i världen"…

Till de mer udda fritidsintressena hör geocashing.

– Enkelt uttryckt innebär det, att man går omkring i städer och skogen med en GPS och söker små burkar. Svenska Yle gjorde ett tv-program där jag berättar om sporten.

Sitter då Mikael Söderlund på samma stol även år 2015?

– Kanske. Men, när barnen är tillräckligt stora skulle jag gärna pröva att jobba internationellt med intressebevakning.

Var skulle det helst bli?

– I London eller New York, mina absoluta favoritstäder!

 

Mikael Söderlund

• Ålder: 48 år.
• Utbildning: Jur kand Helsingfors universitet 1990.
• Karriär: Askultant Pargas tingsrätt 1990–91, tingsdomare samma tingsrätt 1992
• Jurist advokatbyrån A. Therman 1992–93,
• Branschjurist Företagarnas Förbund 1993–95,
• Rättshjälpare Ekenäs 1996–97,
• VD och jurist Finlands fastighetsmäklarförbund 1997–2002,
• Pappaledig 2003,
• Verksamhetsledare Prime Real Estate Franchising Oy/ERA Finland 2004–05
• Sedan 2005 verksamhetsledare vid Finlands Sjuktransportföretagares rf.
• Familj: Hustru Annika, diplomingenjör, samt barnen Pontus, Petra och Philip (födda 96, 98, 2002).
• Hobbies: Resor, matlagning, slalom samt geocashing.