Miljöjurist men också lekmannabiolog, -geolog och -kemist

– Man lär sig genom att göra, säger Herler entusiastiskt, som kontinuerligt samarbetar med allt från ingenjörer till naturvetare. Miljörätten – den kan han utan och innan. Men som miljöjurist är man aldrig fullärd. Casper Herler tvekar inte att fördjupa sig i allt från kemiska till geologiska frågor för att bättre kunna förstå och bedöma de miljöärenden han åtar sig. Någon miljökämpe har han däremot aldrig varit. – Det finns inte någon som helst ideell koppling mellan mitt yrke och mina personliga intressen. Det skulle vara svårt att vara advokat om man hade idealistiska förankringar, fastslår Herler. Men hans ständiga kunskapstörst får honom ändå att vilja fördjupa sig i allt från miljötillstånd till avfallsfrågor och kemikalier. Saneringsansvar för förorenad mark och grundvatten var temat för hans doktorsavhandling vid Helsingfors universitet som godkändes i fjol.

Förorenade områden gammal flaskhals

– Innan vi fick en egentlig finländsk lagstiftning för ansvarsfrågor kring förorenad mark år 1994, bedrevs det på många håll verksamhet där mark och grundvatten förorenades. I dag vill fastighetsägaren kanske sälja vidare marken för annat ändamål. Då är frågan hur marken skall saneras, för industribruk eller känsligare användningsformer till exempel bostäder, och vem som skall ansvara för kostnadsskillnaderna, säger Herler. Herler menar att saneringsansvaret borde vara möjligt att jämka i oskäliga fall, även när den äldre lagstiftningen inte uttryckligen känner till denna möjlighet. Privatpersoner har nämligen inte alltid ekonomiska medel att stå för saneringskostnaderna eller har kanske inte vetat om föroreningen då de köpt sin fastighet. Staten har kanaliserat pengar för herrelösa fall där man inte kan utpeka ansvarspersoner, men resurserna är knappa: – Den finländska staten har tio gånger mindre budgetmedel för att ta hand om herrelösa områden jämfört med Sverige. Det här är en veritabel flaskhals, hävdar Herler. Han tycker också att man borde fundera över en riskprioritering. – Finska staten borde oftare ifrågasätta om det är lönt att sanera alla områden, och om det faktiskt ger ett mervärde för miljön. Eller räcker det att bara asfaltera om spridningsrisken är minimal?

146 000 kemikalier i en registreringsrumba

Herler är också väldigt engagerad i EU:s nya kemikalieförordning som innebär att alla nya kemikalier ska registreras och riskbedömas. 2,7 miljoner förregistreringar gällande 146 000 kemikalier har gjorts av separata bolag till EU:s kemikalieverk i Helsingfors. Målsättningen är att utesluta särskilt riskfyllda kemikalier från marknaden och öka industrins kunskap, vilket förhoppningsvis även medför nya innovationer. Men processen är inte helt riskfri, menar Herler: – Om vissa kemikalier utesluts kan det leda till att det inte finns något substitut eller att man utnyttjar ännu farligare ämnen. Kemikalieverket kommer inte att ha resurser att snabbt kontrollera alla nya ämnen. Det kan också betyda att det inte alltid är det mest riskfyllda ämnet som tas bort från marknaden. Från konsumentens synvinkel kan det också innebära att vissa produkter försvinner från butikshyllan, medan andra varor blir dyrare då registreringskostnaderna omsätts i produktpriset. I slutändan kan dock EU:s kemikalieförordning fungera som modell för en global lagstiftning: – Det kan öka konkurrenskraften för vår kemikalieindustri som då ligger steget före alla andra, säger Herler.

Fartfylld tillvaro

Kemikalieverkets processer är bara en av de många bollar Herler har i luften. Herler hänger sig också åt lobbningsverksamhet i miljöfrågor, på uppdrag av företag och offentliga aktörer. – Det kan till exempel röra sig om att påverka bestämmelserna för en viss sorts avstjälpningsplats, eller så kan vi försöka justera regelverk för bullernivåer. Herler njuter av variationen i sitt arbete och trivs allra bäst i högsta växeln. Och mycket fart blir det, på jobbet och i synnerhet hemma. Där väntar nämligen två små barn på två och fem år. – Arbetet slukar en hel del tid och resten viger jag för familjen. Hemmet måste komma först, ler Herler. På uppmaning av journalisten drömmer han sig för en sekund bort till både kajakpaddling och greencard i golf – men inser snabbt att det får vänta. Nu är det viktigast att vara pappa.