Den som tänker bosätta sig utomlands gör gott i att tänka igenom skattekonsekvenserna. För det kan faktiskt hända att Finland kräver in skatt de tre första åren, trots att man bor i annat land.
Bestämmelsen gäller dock enbart för dem som har finländskt medborgarskap.
– Det är en otidsenlig regel från 70-talet som borde förändras, menar Joakim Frände som lade fram sin avhandling vid Helsingfors universitet i september.
Det han gjort är ett pionjärarbete.
– Själv hade jag kanske förväntat mig, att det tidigare skulle ha skrivits någon omfattande avhandling i ämnet. Men, ämnet har främst behandlats på ytlig nivå i artiklar, läroböcker och handböcker.
– Det har skrivits en avhandling med motsvarande problematik, men om bolag, av Marianne Malmgrén. Våra två böcker bildar nu på sätt och vis ett par.
Joakim Frändes bok omfattar 683 sidor och har tre delar. Den första tar sin utgångspunkt i finsk lagstiftning och handlar om hur länder utövar beskattningsbehörighet över fysiska personer.
– Varje land får självt bestämma på vilka grunder de beskattar personer som bor i landet eller av annan anledning har anknytning dit. Det hör till landets suveränitet att besluta som sina egna angelägenheter, förklarar han.
Centrala begrepp i sammanhanget är ”allmän skattskyldighet” och ”begränsad skattskyldighet”.
– Att vara allmänt skattskyldig betyder att du måste betala skatt för alla dina inkomster i det land där du är allmänt skattskyldig. Det spelar ingen roll om inkomsterna kommer från utlandet eller uppstår inom landet, till exempel Finland.
Och begränsat skattskyldig?
– Det är allt annat. Om du bor i Sverige och bara varit här på semester och får inkomster från Finland, beskattar Finland endast den inkomst som har sin källa här.
Halvårsregeln
En mycket viktig regel är den så kallade ”halvårsregeln”. Den säger att om man har bott mer än sex månader i ett annat land än hemlandet, blir man vanligen allmänt skatteskyldig i det nya landet.
Så långt verkar det ju inte särskilt komplicerat. Men det som sedan 2008 sysselsatt forskaren Frände är problematiken som uppstår när två länder samtidigt anser sig ha full beskattningsrätt.
– Två länders nationella regler om allmän skattskyldighet kan alltså överlappa varandra. Det har uppstått ett dubbelboende, vilket betyder att du blir sedd som allmänt skattskyldig i bägge länderna.
För att lösa sådana här situationer finns särskilda skatteavtal, och det är dessa Joakim Frände granskar i avhandlingens andra del.
Av omkring 200 länder i världen har Finland ingått sådana avtal med ett 70-tal.
– Alla ekonomiskt viktiga länder, dit de flesta finländare flyttar, har vi avtal med.
Därmed borde väl allt vara frid och fröjd?
– Inte riktigt. För om en finländsk medborgare flyttar utomlands anses han eller hon ändå allmänt skattskyldig här i landet tre år efter utflyttningsåret.
– Treårsregeln gäller enbart finländska medborgare, inte personer med annat medborgarskap, förklarar Frände.
Väsentlig anknytning
Treårsregeln kan dock undgås.
– Då måste du kunna påvisa att du saknar ”väsentlig anknytning”. Du kan till exempel inte längre ha någon bostad eller familj kvar i Finland.
– Avbryter du allt detta kan du meddela skatteförvaltningen och då bedömer de om du är allmänt eller begränsat skattskyldig.
Ett nyckelord i sammanhanget är ”hemvist” och i skatteavtalets fjärde paragraf anges vilka kriterier som i respektive fall ska anses uppfyllda.
– Den stat som anses vara hemvist enligt dubbelbeskattningsavtalet får den primära rätten att beskatta ett skattesubjekt.
Treårsregeln sätts alltså här ur spel och bestämmelserna i dubbelbeskattningsavtalet tar över. En komplikation i sammanhanget är dock att en del dubbelbeskattningsavtal i sin 23:e artikel inkluderar treårsregeln.
– Det gäller exempelvis ett stort land som Tyskland. Flyttar du dit har Finland de tre första åren rätt att ta ut skatt och då räknas den tyska skatten av enligt den så kallade credit-metoden.
Norsk modell
I slutet av sin avhandling föreslår Frände en modernisering av treårsregeln och han pläderar för en modell som används exempelvis i Norge.
– Även om den inte kan sägas strida mot nuvarande EU-regler om diskriminering och fri rörlighet, gör treårsregeln ju en åtskillnad mellan de som är finländska medborgare och de som inte är det.
– Jag anser att den distinktionen borde tas bort och att man istället låter treårsregeln gälla för alla som bott minst tio år i Finland.
Frände har alltså sått ett frö till debatt och kanske även förändring. Själv är han nu redan igång med att planera sitt följande forskningsprojekt.
Skulle den 32-årige forskaren, som snart kan ikläda sig doktorshatt, flytta utomlands borde väl inte skattereglerna vara något problem?
– Nej, det får man väl i så fall hoppas, skrattar han.
FAKTA
När en finländare flyttar utomlands blir han eller hon vanligen efter sex månader allmänt skattskyldig i det nya landet. Finland har dock en bestämmelse om att dess medborgare ska vara allmänt skattskyldiga i hemlandet de tre första åren.
Denna situation innebär så kallat dubbelboende och löses ofta genom dubbelbeskattningsavtal. Men exempelvis i avtalet med Tyskland ingår den finska treårsregeln.
Joakim Frände föreslår att treårsregeln moderniseras, så att den gäller alla som bott minst tio år i Finland och inte kopplas till finländskt medborgarskap.
