På sommaren lagar professorn i Lund mat i Korpo

En gång i tiden valde Per Ole Träskman bort studier i historia för att de med största sannolikhet skulle ha lett till lärarens yrke. Men också som jurist kan man bli lärare och pedagogens roll som akademiker axlar Per Ole Träskman mycket gärna fastän han tillskriver tillfälligheten betydelse för att han skulle utöva sitt yrke vid universitet.  

I sin undervisning som professor i straffrätt vid Lunds universitet har han infört tredelade tentamina som förutom att återge individuella skriftliga och muntliga kunskaper, också testar de studerandes förmåga att samarbeta i grupp och presentera resultatet i ord och bild.  

– Det här examensförfarandet gör det mer spännande för examinatorn och det uppstår solidaritet inom de fem i studentgruppen som ska samarbeta. 

Att hans pedagogiska insats uppskattas fick han bevis på efter ett par år på sin nya post, år 1997 när han mottog Lunds studentkårers pedagogiska pris för utmärkta lärarinsatser. 

– Redan i Helsingfors införde jag rollspel i undervisningen. Det har blivit betydligt vanligare i juridikundervisningen att studenterna agerar domare, åklagare och försvarsadvokat under simulerade rättegångar, förklarar Per Ole Träskman. 

Universitetsundervisning behöver inte innebära långa torra katederföreläsningar, åtminstone inte om man heter Per Ole Träskman. Med den nya metoden co teaching går han och någon eller några andra föreläsare i dialog med varandra för att belysa ämnet från olika håll. 

Straffrätt är en populär inriktning för de studerande vilket betyder att Träskman årligen handleder 20-30 examensarbeten. 

– Bland annat bevisfrågor vid sexualbrott, liksom internationell straffrätt vill många skriva om.  

Fler invandrare och Vietnam 

Här liksom vid andra fakulteter i Lund jobbar man aktivt med öka antalet studerande med invandrarbakgrund. 

– Våra fakultetsambassadörer har besökt invandrartäta skolor i Malmö för att informera om juridikstudierna.  

Som finlandssvensk har Träskman inte stött på fördomar, goda finlandssvenska ambassadörer som Birgitta Ulfsson och Mark Levengood har gjort det lätt för finlandssvenskar att etablera sig i Sverige. 

Lunds universitet har ett Sida-finansierat biståndssprojekt som nu redan har pågått i tio år om att utveckla juridikutbildningen i Vietnam. Det innehåller bland annat en Masterskurs i juridik för vietnamesiska studenter med undervisning både i Vietnam vid de två stora juridiska universiten där och i Lund. En annan del är en ”forskarskola” med  tio vietnamesiska doktorandstuderanden som också de får undervisning och handledning både  i Lund och i Vietnam. Varje student har två handledare, en från Vietnam och en från Lund. Träskman handleder två av dem.  

– Vietnam är en socialistisk republik. Samhället utvecklas snabbt och det ekonomiska välståndet ökar. De doktorander som jag handleder och som ska bli akademiker i Vietnam, forskar i korruption och korruptionsbekämpning och den anklagades rättigheter, berättar Träskman.

Ett projekt som Per Ole Träskman har under arbete är en lärobok i miljöstraffrätt som baserar sig på den svenska miljöbalken. Boken ska också fungera som vägledning för miljöåklagare. Miljöfrågorna hör till hans intresseområden och i Finland hann han vara ordförande för Natur och Miljö. 

– Straffsrättsförfarandet gällande reglerandet av miljöbrott är klumpigt, men visst är det nödvändigt inom EU och det har också en symbolisk betydelse. Den jurist som sätter sig in i de här frågorna måste också förstå sig bland annat på kemi och naturvetenskap, tillägger Träskman som anser att det finns andra och kanske bättre sätt att bevara miljön än strafflagen.

Pendlar från Köpenhamn

Vi talar i telefonen – han i Televerkets gamla hus i Lund där juridiska fakulteten har moderna utrymmen, några timmar innan han ska ta tåget hem till Köpenhamn för att fira Valborg, och jag i Helsingfors. När han väl rotade sig i Köpenhamn dit han kom som gästprofessor på 1990-talet, passar det honom bra att bo kvar i Christianshavn och pendla den en timme långa resan till Lund.

– Om inte jag pendlade skulle min hustru som är kriminolog och forskningschef vid justitiemininisteriet i Köpenhamn vara tvungen att pendla.

På tal om stadsdelen Christianshavn nämner Träskman att där finns kyrkan med den runda kulan som Jules Verne bestämde sig för att skulle bli början till jordens inre. Och stadsdelen Christiania finns i närheten.

– Christiania promenerar jag ofta igenom. Det är ett ganska fridfullt område. Vi märker mer av den intensifierade polispatrulleringen som vill komma åt narkotikahandeln.

Narkotikafrågan upplever Träskman som besvärlig och han har kritiserat den nordiska narkotikapolitiken.

– Personer dömda till långa fängelsestraff på grund av narkotikabrott har ökat, men narkotikan i Norden har inte minskat. Man borde satsa på socialrättsliga åtgärder istället, mer förebyggande arbete och färre straff.

Träskman har också uttalat sig i narkotikafrågan som medlem av vetenskapliga rådet för BRÅ, den rådgivande organisation som sysslar med brottsforskning och brottspreventionen. Problemen är liknande i alla nordiska länder – brotten skulle minska om samhället mer skulle satsa på den långsiktiga brottspreventionen som sker i dagvård och skola, på arbetsplatserna, inom socialvården och vården av psykiskt sjuka.

– Istället ökar fängelsetraffen i Sverige. Det har skett en märkbar ökning under de senaste fem åren och som orsak brukar man hänvisa till den gränsöverskridande brottsligheten. Samhället i Norden är inte längre så tryggt som tidigare. Fängelse uppfattas som billigare att satsa på än utbildning och socialvård, konstaterar Träskman. Han tillägger dock att enligt undersökningar upplevs Danmark som tryggast av alla europeiska länder och också de andra nordiska länderna uppfattas som trygga.

Sensationsinriktade medier

Träskman lyfter fram en professors uppgift att hålla kontakt med omvärlden, framför allt med medierna i frågor om brott och straff. Under åren i Helsingfors uttalade han sig ofta i medierna.

– På den tiden rådde det en viss motvilja bland mina kolleger att ställa upp för massmedierna, medan min ståndpunkt var att det ingår i mitt uppdrag att svara på frågor av allmänt intresse. Och på den tiden undervisade jag också i juridik vid Soc.o.Kom:s journalistiklinje. Men jag blev mer återhållsam med att uttala mig här i Sverige. Kriminaljournalistiken har blivit allt mer sensationssökande. Slagorden ger inget utrymme för bakgrundsinformation.

Som exempel nämner Träskman kvällspressens intervju samma dag som serievåldtäktsmannen i Umeå blev gripen, ännu inte åtalad.

– Jag konstaterade förstås att jag inte kan uttala mig i saken, medan tidningen skrev att jag svarade ”vet inte” som svar på alla frågor.

Inför pensioneringen

– Ett av mina pensionärsprojekt är att skriva en deckare. Ett annat att skriva boken Den sista stenen som skulle kombinera rättshistoria och straffrätt – den skulle handla om brott som inte längre uppfattas som brott. Till exempel duell, häxor och hädelse. Pornografibestämmelserna är också intressanta i detta perspektiv, de har igen blivit strängare efter att ha varit tillåtande och milda.

Självklart att professorn i straffrätt är en passionerad deckarläsare. Tidigare hade han mer tid att läsa deckare, numera upptar de administrativa uppgifterna också en stor del av hans sommar. Bland alla duktiga deckarförfattare nämner han paret Maj Sjöwall & Per Wahlöö som på 1970-talet skapade en ny trend inom deckargenren.