Polyglott, marathonlöpare och UM-tjänsteman

När Spanien försöker få ordning på sin ekonomi följer en finländsk jurist processen på nära håll.

– Den spansktalande världen har alltid legat mig nära om hjärtat, förklarar ambassadrådet Lasse Keisalo.

Kraft och energi hämtar han bland annat från löpningen, i april är det dags för Madrid Marathon!

Trots att det är mitt i vintern badar Madrid i sol och kvicksilvret har krupit över tio plusgrader.

– Jag trivs utmärkt i denna stad, berättar Lasse Keisalo när vi tillsammans med fotografen tar en promenad till Plaza Colon, nära finländska ambassaden.

Att jur kand Keisalo har utrikesministeriet som arbetsplats känns på sätt och vis logiskt.

– Pappa jobbade på UM och jag är född i New York. Därifrån flyttade vi till Paris och så bodde jag i Finland mellan fem och åtta års ålder.

– Sedan blev det Wien, Geneve och åter New York, innan jag som 18-åring kom åter till Finland.

Med flytande engelska, tyska och hyfsad franska i bagaget gick Lasse Keisalo sista året på finsk gymnasium och ryckte så 1988 in i armén.

Efter militärtjänsten lockade juridikstudier.

– Jag har nog alltid haft ett sorts rättsmedvetande och tänkte, att som jurist kan jag vara med och verka för de mänskliga rättigheterna.

År 1990 började han studera vid Helsingfors universitet och tog fyra år senare sin jur kand.

Efterett halvår vid Humboldt-universitet i Berlin rekryterades han sommaren 1995 till Helsingfors universitets juridiska fakultet, som sekreterare för internationella ärenden.

– Vi hade ett engelskspråkigt ”Master of Law”-program och mitt arbete gick ut på att hjälpa de utländska studenterna till rätta.

Till Finlands Juristförbund

Sommaren därpå började han på Finlands Juristförbund som jurist-informatör.

– Även där trivdes jag utmärkt. Jag svarade för utåtriktad information, skrev i förbundets tidning och hade även hand om den omfattande studentverksam­heten.

Nu hade dock något sakta men säkert börjat gro inombords. Har man en gång vant sig vid internationella miljöer…

– Jag gick UM:s grundutbildning. Sedan jobbade jag ett halvår vardera på handelspolitiska och rättspolitiska avdel­ningen.

År 1998 fick Lasse Keisalo sin första utlandsstationering, som utbytestjänsteman vid Österrikes UM.

– Jag var där för att lära å Finlands vägnar inför vårt eget ordförandeskap. Hela tiden fick jag frågor hemifrån; ”Hur löser österrikarna det och det problemet?”. Så vi hade verkligen nytta av att få praktisera hos dem!

Åter i Finland, 1999, var det närmast självklart att Lasse Keisalo hamnade på sekretariatet för EU-ordförandeskapet.

– Första halvåret handlade om föreberedelser och så följde själva ordförandeskapet. Det var väldigt hektiskt, samtidigt som man verkligen kände att hela Finland var engagerat.

– Till mina uppgifter hörde att vara med och koordinera utrikes- och jordbruksministrarnas möten.

År 2000 lades sekretariatet ned och Lasse Keisalo hamnade istället på det permanenta EU-sekretariatet, under stats­rådet.

Mexiko fascinerande

Ett halvår senare satt han så som ambassadsekreterare i – Mexiko!

– En drömplats? Absolut. Jag hade dessutom redan hunnit läsa en del spanska hemma i Finland.

På ambassaden i Mexiko City svarade Lasse Keisalo bl a för press-, kultur-, utvecklings- samt narkotikaärenden och konsulära frågor.

– Mexiko är ett fascinerande land, med vänliga människor, fantastisk natur och god mat.

– Kulturen är mycket intressant. Jag hade möjlighet att bekanta mig litet med ursprungsfolkens kulturer.

Redan första året blev han också bekant med en mexikanska…

– Hon heter Rocío och kom att bli min hustru.

Med hustrun, som är dokumentärfilmare, flyttade Lasse Keisalo 2004 till Geneve och en post som ambassadsekreterare vid Finlands Ständiga Representation.

– Min huvudsakliga uppgift var att jobba med mänskliga rättigheter. Till det mest glädjande under min period där hörde, att FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna 2006 uppgraderades och blev FN:s råd för de mänskliga rättigheterna!

Åter i Finland hann Lasse Keisalo jobba med främst Latinamerika och Karibien vid UM, tills han 2009 tog tjänstledigt.

– Jag hade ju aldrig auskulterat, så nu gjorde jag det och satt som tingsdomare. Det var mycket givande och lärorikt.

– I domstolen ser man en hel del svåra fall och lär sig mycket både som jurist och människa.

Stationering i Spanien

Efter ett drygt år på UM:s politiska avdelning, där han koordinerade utrikesministeriemötena i Bryssel, flyttade så Lasse Keisalo i fjol somras till Madrid.

– Jag har alltid tyckt om Spanien och spanjorer och min fru talar ju spanska. Hon vidareutbildar sig här till filmre­gissör.

Till bevakningsområdena hör ekonomi samt EU-frågor.

– Spanien är ett stort land, med ekonomiska svårigheter och stor arbetslöshet.

– En väsentlig del av mitt jobb här består i att träffar folk bland annat på olika ministerier och centralbanken, samt läsa tidningar och rapportera hem.

När detta skrivs har Spanien fått en ny, konservativ regering.

– Den har egen majoritet och det blir spännande att nu se hur den lyckas såväl spara som stimulera ekonomin.

Lasse Keisalo tycks ha en förmåga att vara just där det sker mycket. Arbetsdagen är lång, det händer att han lämnar ambassaden först vid 22-tiden på kvällen.

– Men vanligtvis brukar jag kunna gå hem vid 18-tiden.

På fritiden träffar han och hustrun gärna vänner och om helgerna blir det ofta resor utanför Madrid.

Sin amatörradio har han ännu inte hunnit sätta igång, men det blir en del övande på elbasen.

Hur får han då ork till allt?

– Jag springer fyra, fem gånger i veckan. Just nu är siktet ställt på Madrids Marathon i april.

Om tio år, är du UM-tjänsteman eller kanske domare hemma i Finland?

Vi ber om ett svar på spanska och ambassadrådet Keisalo svarar naturligtvis diplomatiskt:

– Todo es possible (Allt är möjligt)!