Behovet av raskt beslutsfattande understryks i grundlagen, förvaltningslagen och i statstjänstemannalagen. Problemet är att lag- bestämmelserna inte alltid förverkligats i praktiken. En del av pressen på tjänstemännen kan minskas genom automatiserat beslutsfattande (ABF), vilket enligt professor Markku Suksi vid Åbo Akademi särskilt kan gynna svenskspråkiga.
– Automatiserat beslutsfattande kan användas för att minimera den tid det tar att producera ett beslut. En förutsättning för automatiserat beslutsfattande är att den mänskliga beslutsfattaren plockas bort ur beslutssituationen, säger han.
En förutsättning för automatiserat beslutsfattande är att den mänskliga beslutsfattaren plockas bort ur beslutssituationen.
Användningen av ABF ökar enligt Suksi inom både den privata och den offentliga sektorn, men för att fungera i praktiken måste olika språk byggas in i de dataprogram som styr det automatiserade beslutsfattandet.
– Genom att ytterligare utöka språkalternativen ger automatiserat beslutsfattande möjlighet att betjäna ännu flera olika språkgrupper ut- gående från bestämmelser i finsk lag. Det innebär i sin tur att de IT-specialister som ”översätter” lagbestämmelserna till algoritmer och koder måste också komma ihåg att lägga upp systemet på de båda nationalspråken, säger han.
Lagstiftning på nationell nivå avgör
När ABF används inom den offentliga förvaltningen är målsättningen enligt Suksi att producera beslut enligt gällande lag rörande förmåner, rättigheter eller skyldigheter.
– Det man i synnerhet önskar åstadkomma är att utan dröjsmål kunna fatta relativt okomplicerade massbeslut inom de förvaltningsområden där det är relevant, som exempelvis gällande skatter och sociala förmåner. ABF får ändå inte äventyra kraven på god förvaltning eller parternas rättssäkerhet, säger Suksi.
Den europeiska dataskyddsförordningen begränsar enligt honom delvis möjligheterna till ABF-beslutsfattande men fokuserar främst på dataskyddsfrågan.
Stora delar av ABF-processerna huvudsakligen måste regleras genom lagstiftning på nationell nivå.
– Det innebär att stora delar av ABF-processerna huvudsakligen måste regleras genom lagstiftning på nationell nivå, säger Suksi.
De nationella ABF-reglerna varierar dock från icke-existerande eller väldigt generella regler till vissa specifika regler om särskilda ABF-system. Till exempel i Sverige innehåller förvaltningslagen enligt Suksi en mycket öppen bestämmelse enligt vilken ett beslut kan fattas av antingen befattningshavare eller automatiserat.
Den finländska lagstiftningen verkar inte innehålla några innehållsmässiga regler om automatiserat beslutsfattande.
– För Finlands del gäller ännu de gamla förfarandebestämmelserna men det finns tillägg som gör det möjligt att exempelvis underteckna beslut elektroniskt. I övrigt verkar den finländska lagstiftningen inte innehålla några innehållsmässiga regler om automatiserat beslutsfattande, säger han.
Vem har tjänsteansvaret?
En central frågeställning är att användningen av ABF åsidosätter en del av de förfarandebestämmelser som lagstiftningen skapat för mänskligt beslutsfattande.
– I praktiken fattar myndigheter ofta beslut om att ta i bruk ABF genom ett internt beslut och utan stöd av lag. Det i sin tur åsidosätter lagstiftning som är avsedd att stärka principen om god förvaltning. Det omfattar bland annat krav på att beslutets motivering alltid ska ges utifrån de rättsregler beslutet baserar sig på samt på ett naturligt och begripligt språk, säger Suksi.
I praktiken fattar myndigheter ofta beslut om att ta i bruk ABF genom ett internt beslut och utan stöd av lag.
Om de traditionella preventiva rättsskyddsmekanismerna faller bort borde det enligt honom i stället införas regler som kompenserar de brister i rättsskydd som uppkommer på grund av ABF.
– Det preventiva rättsskyddet vid administrativt beslutsfattande med hjälp av ABF är en viktig fråga. Lika viktig är det repressiva rättsskyddet, det vill säga på vem tjänsteansvaret faller för beslut som fattas genom ABF och hur rättelseyrkanden och besvärsmöjligheter tryggas, säger han.
