Några av grundlagens mest dysfunktionella och ­ålderdomliga regler

Nyligen firades åter prinsessbröllop med pompa och ståt i Sverige. Man kan få intrycket att monarkin aldrig stått högre i kurs. Men Joakim Nergelius, professor i konstitutionell rätt vid Örebro universitet, är tveksam.

– Förmodligen vill en majoritet behålla monarkin men det var länge sedan jag såg någon opinionsundersökning. Trots all medieexponering var stödet oförändrat efter Victorias bröllop och Estelles födsel.

Det har även svajat en del kring kungahuset på senare år då bland annat kungens vänsterprassel och anklagelser om mutbrott skapat rubriker. Nergelius konstaterar att stödet för kungahuset troligen är störst bland den äldre delen av befolkningen medan de yngre i högre grad är emot monarkin.

– Rent principiellt är det givetvis fel att positioner går i arv. Det är en kvarleva från ett gammalt system som är svår att motivera idag. Det är nästan omöjligt att avsätta kungen men man borde åtminstone försöka modernisera monarkin.

Kungen kan begå brott ostraffat men inte byta religion

Nergelius är kritisk till att man vid den omfattande grundlagsutredningen och den efterföljande reformen år 2010 inte alls berörde monarkins ställning.

– De lagrum i regeringsformen och successionsordningen som reglerar monarkin innehåller några av grundlagens mest dysfunktionella och ålderdomliga regler. Utgångspunkten borde ju vara grundlagen ska återspegla verkliga förhållanden och samtida värderingar.

Nergelius lyfter till exempel fram det faktum att kungen åtnjuter straffrättslig immunitet men saknar religions­frihet.

– Reglerna om att monarken bör vara protestant bygger på regler från tidigt 1800-tal som i sin tur bygger på den augsburgska trosbekännelsen från slutet av 1500-talet.
De här reglerna passar inte alls in i vårt moderna samhälle. Rimligen borde det anses allvarligare om monarken begår en kriminell handling än om han byter religion, betonar Nergelius.

En undersökning i våras visade att en majoritet av unga jurister vill avskaffa bestämmelsen om kungens straffrättsliga immunitet. Immuniteten gäller enligt regeringsformen uttryckligen endast kungen men tycks även ha spillt över på prinsessan Victoria. Detta visade sig då hon och prins Daniel i samband med bröllopsresan 2010, som EF-miljardären Bertil Hult bjöd dem på, delgavs misstanke om mutbrott.

– Jag var säker på att man skulle avskriva målet, men med motiveringen att det rörde sig om en privat gåva. I stället avskrevs det med motiveringen att Victoria inte är att se som arbetstagare i lagens mening vilket kan ses som ett olämpligt sätt att töja på immunitetsreglerna, menar Nergelius.

Politikerna lider av beröringsskräck

Nergelius anser att man borde ha åtgärdat de otidsenliga reglerna redan på 1970-talet när den gällande regerings­formen infördes. Det nuvarande systemet, där kungen fråntagits politisk makt och endast har representativa uppgifter, uppkom 1971 när de dåvarande riksdagspartierna ingick den så kallade Torekovkompromissen. Den enda ändring av kungahusets rättsliga ställning som gjorts sedan dess var när kvinnlig tronföljd infördes i successionsordningen år 1980.

– Politikerna tror kanske felaktigt att om man börjar ändra på dessa regler så bryter man upp kompromissen. Men Torekovuppgörelsen utgör inget hinder för en modernisering av monarkin. Tyvärr tycks dock politiker lida av någon form av beröringsskräck inför dessa frågor, menar Nergelius.

Han konstaterar att man kan avskaffa bestämmelserna om straffrättslig immunitet och kravet på att monarken ska vara protestant utan att rucka på monarkin. Andra regler som han tycker passar illa i dagens samhälle är de som stadgar att kungen i funktion av statschef även ska vara ordförande i utrikesnämnden och att kungens barn inte får gifta sig utan hans samtycke.

Till skillnad från kungafamiljens ställning är hovets ställning rättsligt oreglerad. Nergelius konstaterar att hovet närmast är att jämföra med en myndighet. Men det omfattas inte av de regler om handlingsoffentlighet eller redovisningsskyldighet som gäller för vanliga myndigheter.

– Det har tydliggjorts när riksdagsledamöter krävt insyn i apanaget eller journalister begärt att få ut handlingar. Man kan ju tycka att det borde finnas insyn i en instans som mottar runt 120 miljoner per år av skattebetalarna.

Trots all kritik som kan riktas mot kungahuset och den rättsliga regleringen tror Joakim Nergelius inte att monarkin kommer att avskaffas under hans livstid.

– Om kungen sitter kvar allt för länge kan stödet minska men annars lär Victoria bli en ganska populär monark. Men kungahuset skulle självt tjäna på att moderniseras. Särskilt med tanke på att kungens valspråk är ”För Sverige i tiden”. Det rimmar illa med de ålderdomliga regler som finns idag.

Professor Joakim Nergelius har vid ett flertal tillfällen debatterat för en modernisering av monarkin.