S äg att du köper en vara i Sverige, som visar sig vara felaktig och du vill häva köpet. Svensk lag säger då att det krävs att avtalsbrottet måste vara ”väsentligt” för att konsumenten ska få rätt.
Skulle samma sak inträffa i Finland, stipulerar vår inhemska lag att du som konsument inte kan häva köpet om avtalsbrottet är ”ringa”.
– Man har alltså på sätt och vis här i Finland vänt på steken. Säkert ligger lagtexterna ganska nära varandra men jag vågar påstå att här finns en skillnad. Frågan är då om det finns tillräckliga grunder att ha olika bestämmelser i de nordiska länderna, säger professor Johan Bärlund.
Just denna brist på samordning blir alltmer problematisk, i takt med att stora nordiska företag etablerar sig i grannländer. Ett finländskt företag som vill verka i Sverige, till exempel, måste i avtalsvillkor och marknadsföringskampanjer se till att applicera svensk lagstiftning.
– Sådant kostar tid och pengar och nu har näringslivet donerat medel till den första professuren någonsin i nordisk rätt, här vid Helsingfors universitet, förklarar Bärlund.
Att just han skulle få professuren, som inrättades i februari i år 2012 men formellt tillträddes i februari i år, tycks ganska självskrivet; tvåspråkig docent i civil- och handelsrätt, såväl juris doktor vid Helsingfors universitet som ekonomie magister vid Svenska Handelshögskolan.
– Egentligen är så gott som all min vetenskapliga produktion genomsyrad av den nordiska dimensionen, det vill säga jag har länge haft ett brinnande intresse för hur rätten ser ut även i de andra nordiska länderna, berättar Bärlund och får något saligt i blicken när han minns hur han som 17-årig Pohjola-Norden-stipendiat deltog i en samnordisk ungdomsresa från Trondheim ner till Helsingfors.
Samnordiskt projekt
Hur ska då harmoniseringen av den nordiska konsumenträtten ske?
Jo, ett samnordisk forskningsprojekt har bildats med namnet ”Towards Common Rules in Nordic Consumer Law”. Det leds av professor Bärlund och med finns även Torbjörn Ingvarsson, Uppsala universitet samt Tanja Jørgensen, Aarhus univetsitet.
– Vi hoppas även få med någon från Norge. Arbetet att hitta finansiärer har inletts och förhoppningen är att komma igång redan i år.
Viss grund finns redan i det så kallade Helsingforsavtalet från 1962 om en harmonisering av lagstiftningen på privaträttens område.
– Men det verkar sedan inte ha funnits tillräcklig politisk vilja eller så har lagberedarna inte haft nog med resurser, anser Bärlund och förklarar vidare:
– Eftersom en stor del av konsumenträtten är EU-styrd har vi EU-direktiv i bakgrunden. Men dessa har implementerats olika i de nordiska länderna och nu vill vi alltså hitta gemensamma regler.
Med glimten i ögat beskriver han projektet som ”väldigt spännande”. Arbetssättet är normativt, det vill säga gruppen hoppas kunna komma med konkreta förslag till lagberedarna.
Tidschemat?
– Vi räknar med ungefär tre år, där exempelvis tre forskare kunde ha varsitt år tjänstledigt för denna uppgift.
Kan ni verkligen enas..?
– Det tror jag. Vi som är inblandade är alla stora nordister!
Nya möjligheter
Nu är det här projektet bara en del av professor Bärlunds gedigna pensum. Inrättandet av den första professuren någonsin i nordisk rätt innebär stora möjligheter.
– Intresset för den europeiska integrationen, sedan början av 90-talet, har gjort att det nordiska på sätt och vis körts över. Nu har vi möjlighet att en aning ändra på det.
– Med tanke på våra finskspråkiga studenter har vi nu här vid fakulteten möjlighet att höja intresset för såväl det nordiska som de nordiska språken och svenskan.
– Trots att professuren i grunden är finskspråkig, har jag hållit en av mina fyra traditionella föreläsningar på svenska. Då får de möjlighet att bekanta sig med juridisk argumentation på svenska språket.
I research-arbetet inför den här intervjun råkar vi fånga upp, att professorn inte mindre än två gånger – åren 2006 samt 2014 – blivit vald till ”Årets lärare” av studentföreningen Pykälä.
– Det är väldigt värmande, eftersom jag ju huvudsakligen undervisat på svenska. Och nog visar det att man kan locka finskspråkiga juridikstudenter till svenskspråkig undervisning!
Nordisk rätt
- De nordiska länderna har i Helsingforsavtalet från 1962 kommit överens om att harmonisera sin lagstiftning på privaträttens område.
- Trots att viktiga delar av konsumenträtten är styrda av EU-direktiv har länderna inte kunnat ena sig om identisk lagstiftning.
- Skillnaderna i konsumentskyddslagstiftningen leder till extra kostnader för sådana företag som avser sälja till konsumenter i flera nordiska länder.
- Identiska konsumenträttsliga regler i de nordiska länderna skulle göra Norden till en enhetlig marknad.
Text: Sören Viktorsson
